Tematrio - Farkoster

Lyran efterfrågar denna vecka tre böcker som innehåller farkoster.  Det var svårt, min svåraste trio hittills. Måste dra till med ett litet fusk för att få till det bra.

1. Röde Orm av Frans G. Bengtsson får representera vattenburna farkoster, vikingaskepp närmare bestämt. Detta var min första stora bokupplevelse. Den höglästes i familjen när jag var kanske 7-8 år och jag läste sedan båda böckerna själv om och om igen i 5-6 år tills besattheten bytte fokus till Sagan om ringen. Jag måste läsa om den igen och jag längtar efter att min femåring ska bli stor nog för att läsa den med mig.
2. Lille Prinsen av Antoine de Saint-Exupéry. Bokens jag störtar med sitt flygplan mitt i öknen och medan han reparerar det träffar han den lille prinsen och får ta del av dennes underliga resa mellan planeterna. En fin klassiker!
3. Aniara av Harry Martinsson. Här kommer fusket, för jag har inte läst mer en delar av denna bok om ett rymdskepp för länge sedan. Men sedan några dagar bor ett exemplar i min bokhylla och den ska läsas snarast.

Frankenstein - Mary Shelley

Frankenstein som begrepp är något som de allra flesta känner till men långt ifrån lika många har läst originalet. Det finns ett stort antal filmer och teaterpjäser som till varierande grad baseras på Mary Shelleys roman. Många gånger används namnet Frankenstein för att beskriva ett monster, när det i själva verket är monstrets skapares namn. Ofta porträtteras monstret som ett odjur utan intellekt, som bara är ute efter att döda.

Tidigare har jag sett diverse versioner av Frankenstein i populärkulturen och nu har jag även läst boken. Trots att jag vet att boken är annorlunda blev jag överaskad av hur annorlunda den var. Boken är indelad i tre delar. I första volymen hittar en brittisk äventyrare en svårt förfrusen schweizisk man och denne berättar sin livshistoria, från lycklig barndom i Genève, till moderns död och att han till sist lyckas upptäcka ett sätt att ge liv till döda ting. Han skapar det berömda monstret men blir så skrämd av sin skapelse att han insjuknar. När han vaknar får han veta att monstret dödat hans bror.

I volym två träffar Frankenstein sin skapelse, och större delen av den volymen berättas i jagform från monstrets perspektiv. Vi får följa Frankensteins skapelse genom de första försöken att förstå sig på världen, hur han inser att hans uppenbarelse gör det omöjligt att vara bland människor, hur han gömmer sig på en gård och genom att observera en familj lär sig språket och om hur samhället fungerar. Monsteret vill inget annat än att känna gemenskap med människorna men efter att än en gång ofrivilligt skrämt människor inser han att det aldrig kommer att gå. Han blir desperat och bestämmer sig för att hämnas på sin skapare.

I volym tre följer en kamp mellan skapare och skapelse som efter otaliga tragiska händelser leder dem långt upp i norr där boken började.

Jag tyckte mycket om boken. Språket är fint och målande, med mycket vackra miljöskildringar. Författaren utelämnar helt tekniska beskrivningar av hur skapelsen gick till, vilket jag ser som ett stort plus. Det är bättre att inget säga än att trassla in sig i något osannolikt. Dessutom saknas helt blodiga detaljer vilket jag också uppskattar. Framförallt gillade jag bokens andra volym, där monstret berättar om hur han längtar efter gemenskap och sammanhang. I mina ögon är det verkligen Frankenstein själv som är monstret som genom att inte våga ta ansvar för sina handlingar orsakar både sin skapelse och sin familj mycket lidande.

Och slutligen hatten av till Mary Shelley som skrev detta verk när hon var 18-20 år. Jag minns inte mycket av vad jag gjorde i den åldern, men inte skrev jag klassiska romaner i alla fall. En mycket imponerande debut av en ung författare!

Matilda - Roald Dahl

Senaste högläsningsboken med femåringen var Matilda av Roald Dahl. Jag hade inte läst den själv tidigare men hörde den som radioföljetång en gång och älskade den. Jag skulle gärna vilja läsa den på originalspråk för jag tror den är ännu bättre då men eftersom jag läste med femåringen fick det bli svenska.

Matilda är en ovanligt begåvad liten flicka som redan som femåring läser Dickens och Steinbeck. Hennes föräldrar struntar fullständigt i barnet och tycker att hon borde se på TV i stället för att läsa så mycket. Efter att hon fått nog av deras orättvisa behandling börjar hon ge igen på olika sätt. När Matilda är drygt fem år börjar hon skolan. Hennes lärare, fröken Honung är snäll och förstår genast att Matilda är speciell men skolans rektor är ett riktigt monster som sätter skräck i hela skolan. Tills Matilda tar saken i egna händer igen.

Femåringen och jag hade många diskussioner medan vi läste. Vi pratade om att barnaga var vanligt förr och fortfarande är tillåtet på många ställen, vi pratade om hur bra det är att det inte är tillåtet längre. Jag var noga med att tala om att så som skolan och rektorn beskrivs skulle aldrig kunna hända i verkligheten, för jag vill inte skrämmas inför förskoleklassen nästa år. Vi pratade också om att det kan vara lite knepigt att ligga långt före klasskamraterna, och att det är viktigt att vara ödmjuk även om man kan mycket mer. Det passade bra här för femåringen läser obehindrat långa böcker och det är ett år kvar till förskoleklass.

Det var en mycket trevlig högläsningsbok och jag kommer definitivt läsa fler böcker av Roald Dahl för femåringen.

Slutligen femåringens egna svar om boken, med viss spoilervarning:

• Vad tyckte du om boken: Den var jättebra! Lite läskig och lite sorglig men mest jättebra.
• Vad var bäst med boken: När Matilda fick kritan att skriva själv och rektorn blev så rädd att hon ramlade. Och att Matilda fick bo hos fröken Honung i slutet.
• Vad var sämst med boken: Att Matildas mamma och pappa var så dumma.
• Skulle du rekommendera boken till en kompis: Ja.

Tematrio - Titelkänslor

I veckans tematrio frågar Lyran efter böcker med känslor i titeln. Min första tanke var Hundra år av ensamhet men den använde jag i tematrion med träsk häromveckan så jag fick leta vidare i listan på lästa böcker. Hittade tre till slut i alla fall.

1. Pride and prejudice av Jane Austen. Boken har älskats i över 200 år, och det är inte svårt att förstå varför. Den har humor och skärpa och så klart en stark ung kvinna som inte låter sig trampas på. En mycket läsvärd klassiker!
2. Äcklet av Jean-Paul Sartre. En mycket speciell bok, skriven i dagboksform av en ensam man som tänker efter alltför mycket och tillslut grips av äckel över sin blotta existens. Jag blev starkt berörd av boken, jag greps med och kunde verkligen känna huvudpersonens ångest. Det var inte en behaglig feel-good läsupplevelse men jag gillade boken.
3. Brave new world av Aldous Huxley. Jag gillar dystopier och mörka framtidsskildringar och detta är en av de bästa. I framtidens mörka värld har familjer avskaffats och människor avlas fram i speciella kläckningscenter (hatcheries på engelska, vet inte hur det översatts till svenska). Beroende på embryots tänkta framtida användningsområde ges de olika förutsättningar, alfa- och betamänniskorna får bra förutsättningar för att bli intelligenta, delta- och epsilon-människorna utsätts för syrebrist för att bli icke-tänkande arbetare. Det är en fascinerande och obehaglig framtidsskildring, skriven på 1930-talet men känns aktuell än idag. Ett måste för alla som gillar dystopier!

Vindens skugga - Carlos Ruiz Zafón

En pojke hittar en bok och blir besatt av boken och dess mystiske författare. Han påbörjar ett detektivarbete för att ta reda vad som egentligen hände med författaren, och varför alla hans böcker bränts. Historien börjar ganska bra och till en början verkar boken lovande.

Sen faller det allt mer. Karaktärerna är tråkiga och förutsägbara, kvinnorna beskrivs genomgående endast till utseende och fyller ingen annan funktion än att åtrås av huvudpersonerna. Inte mindre än två gånger i boken undersöks flickor av läkare som konstaterar att de "förlorat oskulden" och blivit gravida, vilket läkaren kan avgöra max ett par dagar efter att flickan ertappats med en man. Mycket irriterande okunskap, och även om författaren eventuellt vet bättre själv är det ytterst onödigt att bygga på okunskapen om kvinnors anatomi och fysiologi på det viset.

Tidslinjen i boken håller inte, personer blir flera år äldre under tiden att några månader går, veckodagar hoppar runt, fraser som "det började mörkna" används för att beskriva tidpunkten upprepade gånger samma kväll, och så vidare. I en historia med uttalat linjär kronologi, och där datum och åldrar anges exakt med jämna mellanrum, är det ett problem. Jag störde mig väldigt mycket på det medan jag läste.

Inte alls värd sina 480 sidor att läsa.

Tematrio - Autofiktion

I veckans tematrio söks böcker som på något sätt är baserade på verkligheten.

Jag försökte hitta olika typer av böcker, inte bara självbiografier. Så här kommer en självbiografisk barndomsskildring, en roman med vissa biografiska inslag, och en reportagebok.

1. Bildhuggarens dotter av Tove Jansson. Allt av Tove Jansson är guld och denna är inget undantag. Bildhuggarens dotter är den vackraste barndomsskildringen jag någonsin läst. Jag rekommenderar den varmt.
2. Idioten av Fjodor Dostojevskij. Detta ska vara den av Dostojevskijs böcker som baseras mest på författarens liv, även om det absolut inte är en självbiografi. Till exempel lider huvudpersonen av epilepsi, vilket även författaren gjorde. Jag var länge smått rädd för de stora tunga ryska böckerna men Dostojevskij är faktiskt förvånansvärt lättläst och väl läsvärd.
3. Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj. En smärtsam men viktig reportagebok om Tjernobyl. Författaren har intervjuat hundratals människor som på ett eller annat sätt påverkades av katastrofen, till största delen människor som normalt inte kommer till tals. Det är en oerhört gripande skildring av en fruktansvärd händelse, jag rekommenderar den till alla som vill vidga sin bild av verkligheten.

Ulysses, första försöket

Jag försöker läsa klassiker och då kommer man oundvikligen till James Joyce och Ulysses. Nog för att jag visste att den är stor och tjock, men jag fick ändå en smärre chock när jag öppnade paketet. Jag har haft många torra kursböcker som sett mer inbjudande ut att läsa.

Efter att ha skjutit upp läsandet tills inget annat att läsa återstod gav jag mig på den. Två veckor senare hade jag lyckats beta av drygt 200 sidor (av ca 730). Sen gav jag upp och beställde en laddning från bokbörsen.

Jag har nu en paus på obestämd tid från James Joyce och sträckläser föredömligt korta böcker såsom Dvärgen och Synnöve Solbacken. Någon dag ska jag ge mig på Ulysses igen. Kanske i alla fall.