Tematrio - Farkoster

Lyran efterfrågar denna vecka tre böcker som innehåller farkoster.  Det var svårt, min svåraste trio hittills. Måste dra till med ett litet fusk för att få till det bra.

1. Röde Orm av Frans G. Bengtsson får representera vattenburna farkoster, vikingaskepp närmare bestämt. Detta var min första stora bokupplevelse. Den höglästes i familjen när jag var kanske 7-8 år och jag läste sedan båda böckerna själv om och om igen i 5-6 år tills besattheten bytte fokus till Sagan om ringen. Jag måste läsa om den igen och jag längtar efter att min femåring ska bli stor nog för att läsa den med mig.
2. Lille Prinsen av Antoine de Saint-Exupéry. Bokens jag störtar med sitt flygplan mitt i öknen och medan han reparerar det träffar han den lille prinsen och får ta del av dennes underliga resa mellan planeterna. En fin klassiker!
3. Aniara av Harry Martinsson. Här kommer fusket, för jag har inte läst mer en delar av denna bok om ett rymdskepp för länge sedan. Men sedan några dagar bor ett exemplar i min bokhylla och den ska läsas snarast.

Frankenstein - Mary Shelley

Frankenstein som begrepp är något som de allra flesta känner till men långt ifrån lika många har läst originalet. Det finns ett stort antal filmer och teaterpjäser som till varierande grad baseras på Mary Shelleys roman. Många gånger används namnet Frankenstein för att beskriva ett monster, när det i själva verket är monstrets skapares namn. Ofta porträtteras monstret som ett odjur utan intellekt, som bara är ute efter att döda.

Tidigare har jag sett diverse versioner av Frankenstein i populärkulturen och nu har jag även läst boken. Trots att jag vet att boken är annorlunda blev jag överaskad av hur annorlunda den var. Boken är indelad i tre delar. I första volymen hittar en brittisk äventyrare en svårt förfrusen schweizisk man och denne berättar sin livshistoria, från lycklig barndom i Genève, till moderns död och att han till sist lyckas upptäcka ett sätt att ge liv till döda ting. Han skapar det berömda monstret men blir så skrämd av sin skapelse att han insjuknar. När han vaknar får han veta att monstret dödat hans bror.

I volym två träffar Frankenstein sin skapelse, och större delen av den volymen berättas i jagform från monstrets perspektiv. Vi får följa Frankensteins skapelse genom de första försöken att förstå sig på världen, hur han inser att hans uppenbarelse gör det omöjligt att vara bland människor, hur han gömmer sig på en gård och genom att observera en familj lär sig språket och om hur samhället fungerar. Monsteret vill inget annat än att känna gemenskap med människorna men efter att än en gång ofrivilligt skrämt människor inser han att det aldrig kommer att gå. Han blir desperat och bestämmer sig för att hämnas på sin skapare.

I volym tre följer en kamp mellan skapare och skapelse som efter otaliga tragiska händelser leder dem långt upp i norr där boken började.

Jag tyckte mycket om boken. Språket är fint och målande, med mycket vackra miljöskildringar. Författaren utelämnar helt tekniska beskrivningar av hur skapelsen gick till, vilket jag ser som ett stort plus. Det är bättre att inget säga än att trassla in sig i något osannolikt. Dessutom saknas helt blodiga detaljer vilket jag också uppskattar. Framförallt gillade jag bokens andra volym, där monstret berättar om hur han längtar efter gemenskap och sammanhang. I mina ögon är det verkligen Frankenstein själv som är monstret som genom att inte våga ta ansvar för sina handlingar orsakar både sin skapelse och sin familj mycket lidande.

Och slutligen hatten av till Mary Shelley som skrev detta verk när hon var 18-20 år. Jag minns inte mycket av vad jag gjorde i den åldern, men inte skrev jag klassiska romaner i alla fall. En mycket imponerande debut av en ung författare!

Matilda - Roald Dahl

Senaste högläsningsboken med femåringen var Matilda av Roald Dahl. Jag hade inte läst den själv tidigare men hörde den som radioföljetång en gång och älskade den. Jag skulle gärna vilja läsa den på originalspråk för jag tror den är ännu bättre då men eftersom jag läste med femåringen fick det bli svenska.

Matilda är en ovanligt begåvad liten flicka som redan som femåring läser Dickens och Steinbeck. Hennes föräldrar struntar fullständigt i barnet och tycker att hon borde se på TV i stället för att läsa så mycket. Efter att hon fått nog av deras orättvisa behandling börjar hon ge igen på olika sätt. När Matilda är drygt fem år börjar hon skolan. Hennes lärare, fröken Honung är snäll och förstår genast att Matilda är speciell men skolans rektor är ett riktigt monster som sätter skräck i hela skolan. Tills Matilda tar saken i egna händer igen.

Femåringen och jag hade många diskussioner medan vi läste. Vi pratade om att barnaga var vanligt förr och fortfarande är tillåtet på många ställen, vi pratade om hur bra det är att det inte är tillåtet längre. Jag var noga med att tala om att så som skolan och rektorn beskrivs skulle aldrig kunna hända i verkligheten, för jag vill inte skrämmas inför förskoleklassen nästa år. Vi pratade också om att det kan vara lite knepigt att ligga långt före klasskamraterna, och att det är viktigt att vara ödmjuk även om man kan mycket mer. Det passade bra här för femåringen läser obehindrat långa böcker och det är ett år kvar till förskoleklass.

Det var en mycket trevlig högläsningsbok och jag kommer definitivt läsa fler böcker av Roald Dahl för femåringen.

Slutligen femåringens egna svar om boken, med viss spoilervarning:

• Vad tyckte du om boken: Den var jättebra! Lite läskig och lite sorglig men mest jättebra.
• Vad var bäst med boken: När Matilda fick kritan att skriva själv och rektorn blev så rädd att hon ramlade. Och att Matilda fick bo hos fröken Honung i slutet.
• Vad var sämst med boken: Att Matildas mamma och pappa var så dumma.
• Skulle du rekommendera boken till en kompis: Ja.

Tematrio - Titelkänslor

I veckans tematrio frågar Lyran efter böcker med känslor i titeln. Min första tanke var Hundra år av ensamhet men den använde jag i tematrion med träsk häromveckan så jag fick leta vidare i listan på lästa böcker. Hittade tre till slut i alla fall.

1. Pride and prejudice av Jane Austen. Boken har älskats i över 200 år, och det är inte svårt att förstå varför. Den har humor och skärpa och så klart en stark ung kvinna som inte låter sig trampas på. En mycket läsvärd klassiker!
2. Äcklet av Jean-Paul Sartre. En mycket speciell bok, skriven i dagboksform av en ensam man som tänker efter alltför mycket och tillslut grips av äckel över sin blotta existens. Jag blev starkt berörd av boken, jag greps med och kunde verkligen känna huvudpersonens ångest. Det var inte en behaglig feel-good läsupplevelse men jag gillade boken.
3. Brave new world av Aldous Huxley. Jag gillar dystopier och mörka framtidsskildringar och detta är en av de bästa. I framtidens mörka värld har familjer avskaffats och människor avlas fram i speciella kläckningscenter (hatcheries på engelska, vet inte hur det översatts till svenska). Beroende på embryots tänkta framtida användningsområde ges de olika förutsättningar, alfa- och betamänniskorna får bra förutsättningar för att bli intelligenta, delta- och epsilon-människorna utsätts för syrebrist för att bli icke-tänkande arbetare. Det är en fascinerande och obehaglig framtidsskildring, skriven på 1930-talet men känns aktuell än idag. Ett måste för alla som gillar dystopier!

Vindens skugga - Carlos Ruiz Zafón

En pojke hittar en bok och blir besatt av boken och dess mystiske författare. Han påbörjar ett detektivarbete för att ta reda vad som egentligen hände med författaren, och varför alla hans böcker bränts. Historien börjar ganska bra och till en början verkar boken lovande.

Sen faller det allt mer. Karaktärerna är tråkiga och förutsägbara, kvinnorna beskrivs genomgående endast till utseende och fyller ingen annan funktion än att åtrås av huvudpersonerna. Inte mindre än två gånger i boken undersöks flickor av läkare som konstaterar att de "förlorat oskulden" och blivit gravida, vilket läkaren kan avgöra max ett par dagar efter att flickan ertappats med en man. Mycket irriterande okunskap, och även om författaren eventuellt vet bättre själv är det ytterst onödigt att bygga på okunskapen om kvinnors anatomi och fysiologi på det viset.

Tidslinjen i boken håller inte, personer blir flera år äldre under tiden att några månader går, veckodagar hoppar runt, fraser som "det började mörkna" används för att beskriva tidpunkten upprepade gånger samma kväll, och så vidare. I en historia med uttalat linjär kronologi, och där datum och åldrar anges exakt med jämna mellanrum, är det ett problem. Jag störde mig väldigt mycket på det medan jag läste.

Inte alls värd sina 480 sidor att läsa.

Tematrio - Autofiktion

I veckans tematrio söks böcker som på något sätt är baserade på verkligheten.

Jag försökte hitta olika typer av böcker, inte bara självbiografier. Så här kommer en självbiografisk barndomsskildring, en roman med vissa biografiska inslag, och en reportagebok.

1. Bildhuggarens dotter av Tove Jansson. Allt av Tove Jansson är guld och denna är inget undantag. Bildhuggarens dotter är den vackraste barndomsskildringen jag någonsin läst. Jag rekommenderar den varmt.
2. Idioten av Fjodor Dostojevskij. Detta ska vara den av Dostojevskijs böcker som baseras mest på författarens liv, även om det absolut inte är en självbiografi. Till exempel lider huvudpersonen av epilepsi, vilket även författaren gjorde. Jag var länge smått rädd för de stora tunga ryska böckerna men Dostojevskij är faktiskt förvånansvärt lättläst och väl läsvärd.
3. Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj. En smärtsam men viktig reportagebok om Tjernobyl. Författaren har intervjuat hundratals människor som på ett eller annat sätt påverkades av katastrofen, till största delen människor som normalt inte kommer till tals. Det är en oerhört gripande skildring av en fruktansvärd händelse, jag rekommenderar den till alla som vill vidga sin bild av verkligheten.

Ulysses, första försöket

Jag försöker läsa klassiker och då kommer man oundvikligen till James Joyce och Ulysses. Nog för att jag visste att den är stor och tjock, men jag fick ändå en smärre chock när jag öppnade paketet. Jag har haft många torra kursböcker som sett mer inbjudande ut att läsa.

Efter att ha skjutit upp läsandet tills inget annat att läsa återstod gav jag mig på den. Två veckor senare hade jag lyckats beta av drygt 200 sidor (av ca 730). Sen gav jag upp och beställde en laddning från bokbörsen.

Jag har nu en paus på obestämd tid från James Joyce och sträckläser föredömligt korta böcker såsom Dvärgen och Synnöve Solbacken. Någon dag ska jag ge mig på Ulysses igen. Kanske i alla fall.

Tematrio - Träsk och djungel

I veckans tematrio efterfrågas böcker vilka utspelar sig i träsk eller i djungeln, eller i alla fall där någon blir blöt om fötterna.

Det blir en riktig klassiker-trio igen. Jag har läst mycket klassiker senaste åren så det är de böckerna jag minns.

1. Lysande utsikter av Charles Dickens. Redan i inledningsmeningen får vi veta att "Ours was the marsh country, down by the river, within, as the river wound, twenty miles of the sea…”. Protagonisten Pip stöter på förrymda brottslingar i dessa våtmarker, och alla är definitivt blöta om fötterna. Få författare kan skildra smuts och misär som Dickens och detta är inget undantag. Jag har hittills läst tre böcker av Dickens och gillat alla men Lysande utsikter är favoriten.
2. Midnattsbarnen av Salman Rushdie. Många märkliga saker inträffar i denna bok, som väl är att vänta i genren magisk realism. En episod som av någon anledning fastnade extra mycket i mitt minne är när huvudpersonen med kompanjoner går vilse i djungeln under ett regnoväder. Regnet fortsätter under lång tid och djungeln förvandlas till ett träsk. Djungeln gör dem mer och mer galna och de drabbas av hallucinationer med mera. En märklig och surrealistisk bok men jag gillade även den.
3. Hundra år av ensamhet av Gabriel Garzía Márquez. Ytterligare en bok av genren magisk realism. Romanen följer släkten Buendia genom generationerna i den utopiska staden Macondo, grundad av patriarken mitt i ett träsk. Träsket försvårar all kontakt med omvärlden och gör att staden och dess invånare isoleras under lång tid. Jag tyckte boken var lite knepig. Delvis hade jag svårt att hålla reda på karaktärerna, dels hade jag svårt att acceptera de magiska elementen i den. Det är en banbrytande och viktig bok och jag är glad att jag har läst den även om jag inte uppskattade den lika mycket som många andra verkar göra.

Tematrio - höga berg och djupa dalar

Veckans tematrio: böcker som innehåller höga berg och djupa dalar.

Det var förvånansvärt svårt att få ihop tre böcker om berg och dalar. Här är dock tre som jag läst.

1. Sagan om ringen av JRR Tolkien. Det behövs knappast någon närmare presentation. Det finns både berg och dalar i överflöd och några av bergen spelar centrala roller i handlingen. Några av de bästa böckerna som skrivits, jag måste ta och läsa om dem igen snart. Det är för länge sedan sist.
2. Jerusalem av Selma Lagerlöf. Utspelar sig till stor del i Dalarna, i Nås närmare bestämt, vid Västerdalälvens dalgång. Kanske inte så djup, men en dal likafullt. Byggden splittras av en väckelserörelse och ett antal av bönderna lämnar hembyggden för det Heliga landet och Jerusalem. Boken baseras på verkliga händelser; 37 personer migrerade från Nås till Jerusalem sommaren 1896. Liksom allt annat av Selma lagerlöf är boken mycket läsvärd.
3. Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset. I Sigrid Undsets stora medeltida epos får vi följa Kristin Lavransdotter genom livet. På gården i Gudbrandsdalen, vid fjordarna kring Trondheim, och i fjällen kring Dovre. Det är en gripande skildring av livet på 1300-talet, en mångfacetterad kärlekshistoria med stort djup. Den kom nyligen i nyöversättning till svenska och är väl värd att läsas.

The war of the worlds - HG Wells

I slutet av 1800-talet observerar astronomer något slags explosioner på planeten Mars. En tid senare dimper en cylinder med okänt innehåll ned strax utanför London. Det visar sig att den innehåller varelser från Mars, och de har inte kommit i fredligt syfte. Bokens beräätar-jag lyckas undkomma men får betydligt närmare observationer av marsianerna än vad han önskar.

Jag har ett kluvet förhållande till science fiction. Vissa böcker i genren är riktigt bra men ofta tycker jag att det slår över i överdrivet teknobabbel som uppenbarligen ska låta häftigt men som bara blir larvigt. Det var intressant att läsa en sci-fi-roman skriven i slutet på 1800-talet eftersom den är så lågteknologisk, så långt ifrån teknobabbel man kan komma.

Nackdelen med eran är den nedlåtande kvinnosyn som lyser igenom. Väldigt få kvinnor nämns alls och de som gör det är hysteriska och odugliga. Det drog ner läsupplevelsen rejält tyvärr, jag blev irriterad både på författaren och berättaren.

Trots allt tycker jag att boken är läsvärd. Det är en av de allra första böckerna i genren science fiction och den sägs ha inspirerat Robert Goddard när han uppfann de raketmotorer som möjliggjorde rymdprogrammet.

Lille prinsen - Antoine de Saint-Exupéry

En pilot kraschar med sitt flygplan mitt i öknen. Medan han arbetar med att laga flygplanet dyker lille prinsen upp från ingenstans och berättar om sin färd från planet B612. Under sin resa har han stött på olika figurer som på olika sätt berättar om hur det är att vara människa. Det är en fin berättelse, om än väldigt sorglig.

Jag högläste denna bok tillsammans med 5-åringen och vi älskade den båda två. 5-åringen är helt såld och håller nu på läsa om boken på egen hand. Läsandet ledde till fina samtal om vad som är viktigt, om vänskap och saknad. Som rekommenderad ålder på bokhandeln står 6-9 år. Troligen förstod 5-åringen långtifrån allt av boken men jag tycker inte att det spelar så stor roll. Man kan uppskatta en bok utan att förstå allt, och läser man den igen kan man hitta nya dimensioner i den. Det gäller oavsett om man är 5 eller 50 år.

Så länge barnet gillar boken och inte blir skrämd av något läskigt tycker jag att man kan läsa även om barnet är yngre än rekommenderad ålder. Min 5-åring är känslig för läskigheter så vissa böcker har vi fått hoppa över bitar i eller vänta med ett tag, men denna bok var inte läskig alls.

Bön för Tjernobyl - Svetlana Aleksijevitj

Bön för Tjernobyl är en reportagebok där personer som på olika sätt berörts av Tjernobylolyckan. Det är allt från människor som tvingats lämna sina hem, sanerare som kommenderats dit, efterlevande till förolyckade brandmän, till vetenskapsmän och journalister från Vitryssland. Författaren har bedrivit ett extremt omfattande intervjuarbete och har sammanställt allt i en mycket gripande bok. Boken är inget för känsliga, man mår dåligt när man läser men man kan ändå inte sluta.

Jag har tidigare läst Kriget har inget kvinligt ansikte av samma författare, som belönades med ett otroligt välförtjänt nobelpris 2015. Svetlana Aleksijevitj skriver viktiga böcker. Hon ger en röst till människor som vanligtvis aldrig hörs. Länge var hon motarbetad av regimen, Kriget har inget kvinligt ansikte censurerades kraftigt när den först kom på 1980-talet. Först långt efter Sovjetunionens fall släpptes den i sin fulla längd.

Jag rekomenderar Svetlana Aleksijevitj till alla som vill få en vidgad bild av historien, bortom det som vanligen skrivs i historieböckerna.

Contact - Carl Sagan

Jag är ett stort fan av Carl Sagan, jag älskar hans filosoferande betraktelser av kosmos. Därför kände jag att jag måste läsa även hans skönlitterära Contact. Tyvärr måste jag dock säga att författaren gör sig bättre i faktaform.

I boken får vi följa Ellie, som är forskare och chef för en radioastronomianläggning som letar efter signaler från liv på andra planeter. Hon har redan som barn fascinerats av elektronik och astronomi och fått kämpa mot mansdominansen för att komma så långt. En dag hittar anläggningen en signal och Ellie leder arbetet med att tolka den.

Tanken med en kvinnlig hjältinna och framstående forskare i en sci-fi-bok är god, men tyvärr blev jag besviken på karaktären. Jag har personlig erfarenhet av att vara kvinna i en mycket mansdominerad miljö, bland annat inom akademin, och jag kan känna igen mig den manschauvinism som beskrivs. Dock är karaktären Ellie alltför stereotyp i mina ögon. Varför måste kvinnor alltid porträtteras som hopplöst romantiska drömmare? Det är så tröttsamt och förutsägbart.

Jag gillar fortfarande Carl Sagan men kommer i fortsättningen att hålla mig till hans faktaböcker.

Tematrio - öar

Dagens tematrio: böcker som utspelar sig på öar.

1. Flugornas herre av William Golding. En grupp av barn hamnar på en öde ö och hänfaller genast i männsklighetens allra värsta avarter. Närmare presentation är knappast nödvändig; boken är en klassiker av en anledning.
2. Tar baby av Toni Morrison. En dysfunktionel vit miljonärsfamilj har med tjänstefolk bosatt sig på en paradisö i Karibien. Alla trasiga förhållanden ställs på sin spets när en objuden gäst dyker upp till julfirandet. Mycket vackert skriven om identitetskonflikter. Läsvärd!
3. Pappan och havet av Tove Jansson. Muminpappan är less på livet och vill känna sig behövd och vara äventyrlig. Hela familjen slår sig därför ner på en ö långt ut i havet där de ska vara fyrvaktare. Men det är inte så lätt att hamna på en ny plats och inget blir som pappan tänkt. Hela familjen förändras, var och en på sitt sätt. Tove Jansson är alltid underbar och detta är en av mina favoriter.

Som en ö-bonus förtjänar även Sommarboken, också av Tove Jansson, att nämnas. En finstämd berättelse om en farmor och ett barnbarn och deras relation. Så fint skildrad som bara Tove Jansson kan.

Bob Dylan

Jahaja. Bob Dylan fick nobelpriset i litteratur 2016. Jag är besviken, trots att jag gillar Bob Dylan. Det hade varit så fint att två år i rad få slippa en vit man, jag hoppades på Joyce Carol Oates eller Ngũgĩ wa Thiong'o. Men nej, året efter en kvinna måste det givetvis bli en vit man igen.

Frågan är om jag kan säga att jag läst något av Bob Dylan? Jag har lyssnat på massor av låtar, och jag har läst och lyssnat på texter. Dock har jag inte läst varken hans självbiografi eller hans enda skönlitterära bok Tarantula. Den boken finns tydligen inte längre i tryck, och det enda som finns i bokhandeln är hans samlade texter i en monstervolym.

Tar baby - Toni Morrison

Omläsning av en bok som jag läste i tonåren och uppskattade, men var för ung för att förstå fullt ut.

På en liten ö i Karibien har en amerikansk pensionerad miljonär, Valerian, slagit sig ner. Han har med sig sin svarta butler och kock, det äldre paret Sydney och Ondine som arbetat för familjen i många år. Valerians hustru, den mycket yngre Margaret trivs inte alls på ön och spenderar endast vintrarna där. Denna vinter har de också besök av Jadine, nevö till Sydney och Ondine, och vars utbildning finansierats av Valerian. Jadine är en ung kvinna, i 25-årsåldern, och har en lyckad karriär som modell i Europa. Lagom till jul dyker en inkräktare upp, Son, en svart man som är på rymmen från rättvisan i USA och som arbetat som sjöman tills han nyligen olovligen lämnade sitt skepp och hamnade på ön.

Tar baby är en bok full av fördommar, konflikter och motpoler. Valerian är rik, född in i rikedom och överklass. Han gifte sig med den ca 20 år yngre Margaret, tonåringen från en fattig familj och som hoppade av high school, troligen mest för att hon såg bra ut. Här finns givetvis en motsättning och Margaret har svårt att finna sig tillrätta i sin nya roll.

Sydney och Ondine, som följt med familjen från USA ser sig själva som finare än den lokala arbetskraften som arbetar på fastigheten. De orkar inte ens lära sig deras namn utan kallar alla lokala kvinnor för Mary, och Gideon som sköter fastigheten blir Yardman. Den lokala arbetskraften å sin sida ser ner på Sydney och Ondine som sitter på sina höga hästar och anser sig förmer, trots att de också arbetar för någon annan.

Allra tydligast blir motsättningarna mellan Jadine och Son. Jadine har arbetat sig upp och bort från sin bakgrund. Hon har studerat vid fina universitet, får dyra presenter av en rik vit upvaktare i Europa och överväger att gifta sig med honom och lämna sin bakgrund för gott. Son i sin tur kommer från en liten ort i Florida och är stolt över det. Han vill inte lämna sin bakgrund. Tycke uppstår mellan Jadine och Son och de lämnar ön och inleder ett mycket dysfunktionellt förhållande. Båda försöker förändra den andra och konflikterna eskalerar till våld.

Det är en smärtsam men vacker bok att läsa. Toni Morrisons språk är uttrycksfullt, närmast poetiskt. När jag kommit in i boken kunde jag knappt lägga ner och även efter att jag läst ut den hänger karaktärerna med mig i tankarna. Jag rekomenderar boken starkt och den får 9 poäng.

Den store anonyme - Nelly Sachs

Nelly Sachs, född i Tyskland med judisk härkomst, kom till Sverige 1940 med det sista passagerarplanet som lämnade Berlin. 1966 tilldelades hon nobelpriset ”för hennes framstående lyriska och dramatiska diktning, som med gripande styrka tolkar Israels öde”.

Den store anonyme är en antologi med dikter, kortare prosastycken och scenisk lyrik. Jag föredrar prosa framför lyrik men läser ibland diktsamlingar i hopp om att lära mig uppskatta poesi. Nelly Sachs diktning kunde tyvärr inte hjälpa mig i den aspekten.

Prosadelen i boken innehåller bland annat en slags dagboksanteckningar. Dessa texter berörde mig mest. Jag rekommenderar att läsa något om författarens liv först för att få ut mesta möjliga av texterna.

Med denna bok har jag nu läst något av samtliga 14 kvinnor som tilldelats nobelpriset i litteratur.

Kallocain - Karin Boye

I en dystopisk framtid, där Världsstaten har ständig koll på sina medborgare, arbetar kemisten Leo Kall med sin uppfinning. Kallocain är ett ämne som injicerat i blodet gör att människor talar om sina djupaste hemligheter. Polisledningen och propagandaministeriet jublar, nu kan tankar kontrolleras. För Leo Kall själv blir dock framgången tveeggad.

Karin Boyes roman för tankarna till Orwells 1984: båda författarna målar en bild av en dystopisk framtid med världsstater, massövervakning och föbjudna tankar. Dock kom Kallocain 9 år tidigare än 1984.

Kallocain är en mycket läsvärd liten bok. Blott 150 sidor lång men det ryms mycket innehåll på de sidorna. Jag ger den 8/10 poäng.

Fem personer du möter i himlen - Mitch Albom

Jag har fått denna bok i present vid något tillfälle, och skulle nog inte ha läst den alls om jag inte fått slut på böcker i väntan på en leverans från adlibris. Eftersom jag inte köpt den själv läste jag boken i svensk översättning, vilket jag vanligen inte gör med böcker skrivna på engelska.

Boken handlar om en man, Eddie, som dör i en olycka på sin 83-årsdag när han försöker rädda ett litet barn. Därefter talar han med fem personer, som han på olika sätt kommit i kontakt med undrer livet, i himlen.

Det bästa med boken var att den gick fort att läsa. Tur det, så att jag slapp ödsla mer dyrbar tid på att läsa skräpet. Översättningen är riktigt dålig, jag störde mig ständigt på svengelsk meningsuppbyggnad och konstiga ordföljder. Jag har förvisso inte läst originalet, det är fullt möjligt att språket är dåligt på originalspråk också. Boken saknar egentlig handling, den består av klyschor staplade på floskler staplade på klyschor.

Boken var utan tvekan den sämsta jag läst i modern tid och jag ger den betyget 1. Rekommenderas inte!

Kristin Lavransdotter - Sigrid Undset

Jag har som mål att läsa alla nobelpristagare och då är de 14 kvinnorna en bra början. Turen kom till Sigrid Undset och jag velade mellan att välja klassikern Kristin Lavransdotter och något kortare, till exempel Jenny. Men en klassiker är ändå en klassiker, och jag beställde de tre delarna av Kristin Lavransdotter: Kransen, Husfrun, och Korset.

Jag är glad att jag beställde dem för det är fantastiska böcker. De kom tidigare i år ut i nyöversättning av Gun-Britt Sundström som gjort ett fantastiskt översättningsarbete. Språket känns genuint för en beskrivning av 1300-talet men är inte så ålderdomligt att det blir svårläst. I slutet på varje bok finns noter med förklaring till vissa ord och uttryck.

I böckerna följer vi Kristin genom hela livet, från att hon är en liten flicka tills hon dör. Ett genomgående tema i böckerna är kärlek, men det är inte en sliskig kärlekshistoria. Det finns många sorters kärlek: passionen till en partner, kärleken till barnen, barnens kärlek till föräldrarna, kärleken mellan syskon och mellan vänner. Relationerna förändras över tid, kärleken mellan ett litet barn och föräldern är enkel och okomplicerad men när barnet växer upp och skaffar ett eget liv blir allt svårare.

Boken visar tydligt problemen som uppstår i ett samhälle där arrangerade äktenskap är norm och skilsmässa en omöjlighet. Vad är värst, att leva med någon man inte älskar eller att svika sina föräldrar och få hela bygden emot sig? Det är inte lätt för någon att leva i en sådan värld men som vanligt i historien har kvinnorna dragit det kortare strået.

Det är också intressant att läsa boken med nutidens politiska debatt i bakhuvudet. Många av de fenomen som enligt populistiska grupper är "osvenska", så som hederskultur och tvångsgifte, har i allra högsta grad varit del av kulturen i norden.

Sammanlagt har böckerna 1341 sidor, en mastig volym med andra ord. Jag hade svårt att lägga ner böckerna och läste alla tre på en dryg vecka, vilket är väldigt snabbt för att vara jag. Sigrid Undset har gjort ett mästerverk. Även bortsett från den fantastiska berättelsen är bakgrundsresearchen imponerande.  Böckerna får betyget 9/10, på gränsen mot 10/10. (Jag är snål med tior, hittills har jag aldrig läst en bok som jag gett betyget 10/10.)

them - Joyce Carol Oates

Joyce Carol Oates är en av de stora nu levande författarna, ofta omnämnd i nobelprisspekulationer. Jag har inte tidigare läst något av henne men vill fylla den luckan. Valde mellan några olika romaner, valet föll på them, som författaren själv (enligt wikipedia) anser är en av hennes bästa.

them (1969) skildrar en familj och deras levnadsöde över två generationer, från sent 1930-tal och 30 år framåt och utspelar sig mestadels i Detroit. Familjen har det inte lätt, de tillhör de fattigaste av de fattiga och de hankar sig fram, när jobb inte finns att tillgå tillgrips mindre lagliga meddel att överleva.

Oates är en fantastisk berättare. Trots bokens dryga 500 sidor flyter läsningen på och den känns sällan långrandig. Möjligen drar hon ut en kärleksaffär något för mycket i andra halvan av boken. Historien växlar perpektiv mellan Loretta, som går från ung flicka till äldre kvinna, och hennes barn Jules och Maureen. Jag gillar det greppet om berättelsen, genom att byta perspektiv då och då ger författaren historien fler dimensioner och undviker att bli monoton.

Sammanfattningsvis, en gripande berättelse om trasiga människor. Jag ger boken 7/10 poäng. Helt klart läsvärd.

Ny blogg

Testar utökad bokföring av mina lästa böcker och övar på att skriva recentioner mm.